Suomeksi‎ > ‎Behse Anna‎ > ‎På svenska‎ > ‎Prominenta Behsear‎ > ‎Maria Elisabeth Behse‎ > ‎

Behse Elisabet

Min mormor  Maria Elisabeth f. Behse – en underbar människa

 

Min mormor föddes  i Helsingfors i Brunnsparken  i ett hus – efter dagens mått – mycket anspråkslöst . I dag finns Estniska legationen på den plats där huset låg. Hon var nummer två i  barnskaran som totalt bestod av 6 barn d.v.s 

  1. Edmund, Wilhelm  f 10.08.1868, död 11.04.1909
  2. Maria, Elisabeth  f. 16.07.1870 död 28.02. 1945 på Sökö
  3. Karl, Gustaf  f. 18.04.1872 – död 13.03.1885
  4. Emil,Alfons  f. 21.08.1874 – 04.08.1938 (Läkare)
  5. Anna, Thérése f. 13.11.1877 – död 4.4.1974
  6. Så vitt jag förstått fanns det ännu en bror som gifte sig med en finskspråkig dam och flyttade till Tammerfors. De hade en dotter, min mammas kusin, som var mycket musikaliskt begåvad och ofta uppträdde med sång  hos oss vid mammas och pappas fester.Hon sjöng också vid min mormors begravning. Denna kusin hade också en son, min småkusin, som jag inte vet någonting om.

 

Mormor som kallades Lisi gick I tyska skolan i Helsingfors eftersom hennes pappa Peter, Wilhelm, Arnold Behse (f.17.01.1835, d. 5.10.1881) var  “ östersjöbalt” och hans modersmål var tyska. Ett litet sidohopp. Mormors mamma ( runda bilden i salen) hette Maria Thérése af Forselles, ( f. 31.01.1835, död 12.08.1911) en adelsdam , och växte upp  på Peippola gård I Elimäki. Arnold Behse kom till Peippola som informator. De förälskade sig och gifte sig den 20. maj 1861. Denna Thérése lär ha varit en vildbasare, älskade att kliva I träd, vilket på den tiden för en flicka var helt opassande. Hon var också mycket envis och det kan man se på hennes mun på tavlan i salen, då hon just hade förlovat sig – under sitt stånd, som det hette.  Pappa Arnold arbetade som assessor. Igen ett sidohopp.  Min momi berättade att de hade en hemhjälp och hon fick ett brev/kort av en vän där det stod som adress: Aseleskele Pesele, Kaivopuisto, Helsinki. Det skulle ju stå “Assesorskan Behse. Brevet kom fram…..

Mormor Lisi fick ta hand om sina syskon då hennes pappa dog när lilla Anna var endast 4 år.  Mormorsmor blev alldeles lamsagen när hennes älskade make dog så tidigt i lunghinneinflammation. Hon lär aldrig ha blivit sig själv efter förlusten.  Min momi fick koka mat, sy och lappa, städa och gno för att få allt att gå ihop.

Familjen hörde till Norra svenska församlingen och där fanns en ståtlig ung präst som kastade sina ögon på den unga smärta och stiliga Elisabeth med lång och vacker fläta och stora  blå ögon. Han blev ju min morfar.

 

Min morfar hette  Ernst Sjöblom f.  10.01. 1856 i Fredrikshamn, fick prästutbildning och blev sedermera prost i norra svenska församlingen.  Ett sidohopp igen: På Ryttars Rusthåll I Strömfors föddes 1796  (död 1879 ) en son som erhöll namnet Henrik. Den unge Henrik ville inte bli bonde utan ville bli sjöman.  Därför finner vi honom i Fredrikshamn. Som sjöman seglade unge Henrik Ryttars på flere fartyg. . Men hans kamrater på fartygen började skämta med honom och sa: “ Inte passer det att en ryttare är sjöman. Därför ändrade den unge  Henrik sitt namn till Sjöblom. Efter att ha blivit styrman avlade han sjökaptensexamen.  Han var befälhavare på barkskeppet Tuuloisi i många år.  Märk väl att befälhavaren som förde skeppet också hade en del i själva fartyget. Han gifte sig första gången med  Anna Catarina Wilander (död 22.09.1841  i barnsäng) och de fick  9 barn. Henrik blev alltså änkling med många små barn och sökte sig  hastigt en ny hustru som skulle ta hand om familjen. Hon hette Anna Sofia Gestrin f. 1816( död 1896) och hon var dotter till rådmannen i Borgå Johan Henrik Gestrin och Hedvig Elisabeth född Edelmann. Paret finns på bilden i salen. Vi är alltså släkt med avlidne minister Gestrin och dottern  Cristina  Gestrin riksdagman och medlem I Esbo fullmäktige.

Sjökaptenen fick  9 barn med sin andra hustru. Bland barnen kan nämnas; Henrika Sofia f. 1847 gift med  kyrkoherden /prosten Bengelsdorff i Hfors.  Mamma hade mycket att göra med sina kusiner i denna familj. Jag känner inte dem alls.

Eda Elisabeth f 1849, död I Alberga i Esbo 14.04.1926. Gift med godsägaren  Erk Johan Backman som ägde gården Kuha i Lappträsk,och Samssi i Esbo socken, senare Nissbacka i Tusby socken och Pakinais i Kimito. Han hamnade på obestånd och Eda bodde sedermera i en anspråkslös stuga i Alberga. Hon var “synsk” och kunde förutspå händelser. Min mamma tyckte Eda var väldigt spännande. De hade en dotter Ulla som gifte sig med Ackar och fick en son Ricke som vi hade mycket att göra med.  Denna Eda brann inne i sin stuga.

Frida, Karolina f. 24.11.1853. ( d. 1937)Hon utbildade sig till lärarinna, grundade Föreningen Vita bandet och fungerade som dess föreståndarinna. Det var en amper tant och jag minns att jag var väldigt rädd för henne. Men hon gjorde mycket gott för unga flickor som hamnat “ illa ut” som det hette. Ricke med fam. bode sedermera I Vita Bandets bostad på Kaptensagatan i Hfors.

Min morfar var nr. 5 i barnskaran.

Evert f. 28.08.1858  blev fil dr i matematik och bodde på Åland. Han var puckelryggig och gifte sig  56 år gammal med sin sjuksköterska Thorhild – en riksvensk dam – De fick en son Erik som besökte mej här på Sökö år för några år sedan. . Milla åtminstone har träffat honom.

Henrik Walter f 26.09.1866. Puppes, Biffens och Titas morfar. Han var rektor för gymnasiet I Mariehamn. Vi var på cyceltur på Åland  med hela gänget och mamma hade sagt att jag måste besöka  farbror Walter och tant Tyra i Geta. Jag fick adressen och ringde dem. Vi kom överens om en tid och med bävande hjärta tog jag mod till mej och stegde  iväg. Det var litet svårt att hitta och någonting var oklart med adrssen. När jag stod på vägen och funderade  ( märk jag var bara 16 år)  såg jag en dam som kändes bekant.  Jag hade haft mycket att göra med mammas favoritkusin Saga ( dotter till Walter och Thyra) ( Puppes, Biffens och Titas mamma)  som var identisk tvilling. Den andra tvillingen Anne-Maj kom gående och det var henne jag kände igen.  Så gick vi in och farbror Walter satt i en  läderstol. Han steg upp för att hälsa och jösses så han var lång och grov. Jag skulle vara artig och kläckte ur mej I förskräckelsen: “Vilken härlig utsikt över sjön.”  Här på Åland heter det nog hav,”sa farboro Walter. Ingen god början eller hur! Jag blev bjuden på kaffe och bulla och måste redogöra mycket noggrannt hur det var hemma. Jag satt som på heta stenar för hela gänget satt ute vid dikeskanten i gröngräset och väntade på mej. De blev otåliga och Yki började vissla sin busvissling som han var specialist på.  Slutligen kunde jag bryta upp. Huh, jag blir alldeles stressed bara jag tänker på det.

En annan historia från samma resa.  Mamma hade en god vän (klasskamrat) som bodde på Snäckö och vi fick tälta på hennes område vid stranden. Där fanns också en sjöboda så vi tyckte att vi kunde sova där på golvet, men det passade inte Börje med hans donna Kaju så de slog upp tältet och vi sov i sjöbodan – somnade gott till kluckande vågor.  På morgonen hörde vi någon ropa: ” Hej Benita”. Det var min mammas kusin Erik ( alltså son till matematikdoktorn) som hade kommit för att bjuda hela gänget på lunch till Mamma Thorhilds pensionat i Snäckö.  Jag glömmer aldrig hur jag kände med enfaldig när jag sömndrucken klev ut från sjöbodan iklädd skrynkliga verrare och med håret på ända. Men härlig snålsoppa fick vi och bekantade oss med mina släktingar….Denna Erik bodde i Stockholm och mamma ordnade så att han skickade 50 burkar Semper babymat till Tom och Tina – sådant fick man ju inte här…

24.11.2007

 

Comments